Jag är lite rädd. Faktiskt skrämd, uppjagad, stressad. Kanske har jag fog för det, kanske inte, men bättre safe than sorry eller hur. Det råkar nämligen vara så att jag bestämt mig för att genomgå lite plastikkirurgi här. Jag vaknade bara upp en dag och kände att nu är det dags att ta tag i det där jag alltid velat ordna till. Vilket ju är en bra sak på det hela taget hur man än ser på saken. Det är alltid bra att tag i saker och genomföra dem. Går man runt och velar och tvekar och har sig slutar det illa. Men trots att jag borde vara betydligt mer beslutsam och orädd med den grundinställningen kan jag inte låta bli att känna mig lite orolig inför själva operationen. Det är läskigt helt enkelt. Med narkos (som kommer att behövas), faktum att någon ska skära i mig och så vidare. Fast det är väl sådant man kommer över antar jag. Jag får hoppas det i alla fall.